Lukas och jag har spenderat dagen med att göra en massa ärenden innan vi åker på semestern, lämna tillbaks biblioteksböcker, köpt stövlar som inte är för små och dyl. När vi efter mycket cyklande i många affärer för dessa stövlar sitter hemma och äter så ringer en man och talar om att hans grabbar hittat min plånbok. Han lät lite förebrående redan när han fick höra att jag inte ens visste att den var borta.
Självklart har jag tänkt ge hittelön, men när vi kommer till stället där jag skall träffa mannen, hinner jag bara fråga honom om det är han innan han talar om att det var hans 3 grabbar som hittat plånboken och att han minsann tycker att jag skall ge dem en rejäl slant, så mycket pengar som jag har i den och att jag är väldigt slarvigt av mig.
Visst skickade jag med 100kr var åt hans grabbar, men glädjen av att kunna tacka dem för att jag vill och blev glad förtogs av deras krävande far. En påse Dumle skickade jag med också. Det har vi ju gott om.
Sedan fick jag höra igen hur slarvig jag är och att jag borde ha koll på mina grejer och att jag hade väldigt tur för att han har så ärliga barn. Det är ju inte precis så att jag brukar tappa min plånbok. Det har faktikst aldrig hänt förut.
Ja ja. Lukas fick nya stövlar och nu sitter vi och tar igen oss i soffan och Lukas är lycklig för han har fått lite LÖRDAGSGODIS för typ 3e gången i sitt liv. Han äter det med vördnad.
Som slutord är jag ju väldigt glad över att ha fått tillbaks min plånbok. Tack ni superbarn som hittade den!!